Skriver idag igen på DN debatt

Följande finns att läsa HÄR.

Nya moderaterna är ett parti som är ödmjukt, lyssnande och ser som sin uppgift att diskutera, skapa möjligheter och hitta lösningar på problem i människors vardag. Vi omprövade vår politik och insåg att vi inte kan gå till val på frågor som inte stöds av breda grupper i samhället. Därför är moderaternas kompromisslösa försvar för FRA-lagen och massavlyssningen som den innebär fel väg att gå. För att bredda partiet och få förtroende också i nya grupper är mångfalden av åsikter viktig liksom insikten att vi måste ta till oss av argument i debatten. I den diskussion som varit om FRA-lagen har något som visserligen har ett gott syfte, skyddet av Sverige, visat sig innebära oacceptabla inskränkningar av de friheter vi vill bevara. Därför borde FRA-beslutet omprövas.

Vi som är lokala företrädare för moderaterna träffar dagligen väljare som undrar varför en lag som innebär massavlyssning av svenska folket är så viktig att genomföra. Det är en fråga vi inte kan ge något bra svar på. De moderata statsråden står i den här frågan för en politik som vi på den lokala nivån inte kan försvara eller förklara.

Vi kan också notera att väldigt många väljare vi träffar är emot massavlyssningen. Precis som vi tidigare lärt av våra misstag och förnyat vår politik för att möta en ny tid borde vi göra det även här. Att så hårt driva igenom en lag som inte är angelägen för väljarna är fel väg att gå. I och med debatten som varit märks det tydligt att stoppad massavlyssning gått från att vara en fråga som få intresserat sig för till att bli en viktig vardagsfråga. En rad remissinstanser, däribland Justitiedepartementet, Advokatsamfundet, Journalistförbundet och Lagrådet har kritiserat lagen som alltför integritetskränkande. Även tung teknisk expertis intygar att så är fallet. Det är en kritik som regeringen borde ha lyssnat på. Kampen mot terrorism och grov brottslighet ska föras i enlighet med rättsstatens principer, massavlyssning är oförenlig med dessa.

FRA-lagen innebär att Försvarets Radioanstalt skall få en kopia av all elektronisk trafik. Att de inte i dagsläget har tid att manuellt gå igenom allas e-post, sms och telefonsamtal utan istället låter sina maskiner göra det håller inte som argument för att påstå att integriteten bibehålls. Kränkningen sker redan när staten får tillträde till teletrafiken. Karaktären av intrång förringas inte av att sökningen sker med automatiserad databehandling. Det är också kritik som även Lagrådet, det vill säga Sveriges högsta jurister, fört fram mot lagen. Att FRA i efterhand granskas av myndigheter och nämnder är en bra ambition, men det löser inte problemet med massavlyssning av svenska folket. Det första, och mest uppenbara problemet, är att massavlyssning av oskyldigas kommunikation är oacceptabelt även om den som massavlyssnar granskas i efterhand.

Vi tycker inte intrång i brevhemligheten ska vara tillåtet när det gäller vanliga brev och detsamma borde gälla e-post och sms. Det andra är svårigheten att granska FRA som på grund av verksamhetens natur omgärdas av hårda sekretessregler. Att FRA i praktiken måste övervaka sig själva och rapportera eventuella misstag är otillräckligt.

Signalspaning är en nödvändighet för att kunna inhämta information om yttre hot mot rikets säkerhet. Att signalspana mot radarstationer, utländsk militär radiotrafik och liknande skall självklart vara möjligt. Det kan också vara nödvändigt att avlyssna utländska organisationer eller personer. Ett villkor för att göra detta måste i så fall vara att spaningen bara omfattar en specifik person eller organisation som misstänks vara inblandad i något som är ett yttre hot. Integritet är inte något som enbart diskuteras i Riksdagen. Vi har många olika integritetsfrågor att hantera på lokal nivå. Resultatet av en åtgärd som är ett intrång i integriteten måste vägas mot hur stort intrånget är.

Ett gott syfte är inte tillräckligt för att registrera och övervaka enskildas privata angelägenheter. Ska man få drogtesta skolelever och i så fall i vilken omfattning? Borde föräldrarna ge sitt tillstånd först och är det kommunen eller polisen som ska testa? Från vilken ålder får man testa och ska polis, socialtjänst eller föräldrar kopplas in vid bekräftat missbruk. Är övervakningskameror en lösning på den skadegörelse som drabbar allt för många av våra skollokaler och fritidsgårdar? I samtliga dessa fall måste man ställa nyttan av att upptäcka brott mot den enskildes integritet. Huruvida kamerorna ska vara igång när skollokalerna används som vallokaler och vilka kriterier som krävs för att man ska få titta på banden är frågor vi brottas med. Användningen av kommunens datorer och internetuppkopplingar måste också omges av tydliga regler och en avvägning om hur fritt man ska få använda dem mot risken för att de ska missbrukas. Steget därifrån till att skicka all kommunikation som passerar landets gränser till FRA för avlyssning är mycket långt. Vi inser att frågan är komplicerad och i avvägningen mellan integritet och rikets säkerhet har regeringen inte prioriterat det förstnämnda tillräckligt. Den personliga integriteten är en fundamental fråga för oss moderater och om inte vi skyddar den ställer vi oss frågande till vilka som med trovärdighet då kan göra det.

För att lösa den uppkomna situationen om FRA-lagen och massavlyssningen borde regeringen ta ett steg tillbaka. Istället för att låta FRA börja använda de mycket långtgående befogenheter de fick genom den lag som Riksdagen röstade igenom i mitten av juni borde man stanna upp och ta fram ett nytt förslag med bred förankring. Det kan innebära att FRA får bedriva spaning mot utländska radarstationer och militär radiokommunikation, men att det blir stopp för massavlyssning och avlyssning av personer som inte är misstänkta för brott. Avlyssning av andra brottsmisstänkta än de som kan misstänkas för brott mot rikets säkerhet är dock inte en uppgift för FRA.

Det är något som skulle stämma väl överens både med nya moderaternas förhållningssätt till politiken och med det mycket tydliga budskap vi möts av när vi träffar våra väljare.

Pia Kinhult Regionråd (m), Skåne
Jan Holmberg Kommunstyrelsens ordförande (m), Upplands Väsby
Elisabeth Unell Kommunstyrelsens ordförande (m), Västerås
Ulf Bingsgård Kommunstyrelsens ordförande (m), Trelleborg
Paul Lindvall Kommunstyrelsens ordförande (m), Linköping
Thomas Håkansson Kommunstyrelsens ordförande (m), Lomma
Christian Gustavsson Landstingsråd (m), Östergötland
Örjan Lid Kommunstyrelsens ordförande (m), Vallentuna
Henric Sörblad Kommunstyrelsens ordförande (m), Gnesta
Lars-Göran Sörqvist Oppositionsråd (m), Sigtuna
Irene Seth Oppositionsråd (m), Upplands-Bro
Fredrik Bergqvist Oppositionsråd (m), Norrköping
Patric Åberg Oppositionsråd (m), Östra Göinge
Stefan Andersson Oppositionsråd (m), Ljusdal