Bra ledare i dagens GD

Ett (S)jukt system...

Socialdemokraternas och vänsterpartiets hetskampanj mot de nya sjukförsäkringsreglerna kulminerade vid årsskiftet med krav på ett moratorium. Vad oppositionens drive på temat ”hetsjakten mot sjukskrivna” syftade till att undanröja var alliansens brutala människosyn. Regeringens kloka beslut att införa tydliga krav på rehabilitering kopplad till fasta tidpunkter för prövning av arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden avfärdades av socialförsäkringsutskottets vice ordförande Veronica Palm (S) som ”ett brott mot svensk välfärdstradition”.
”Sverige har blivit ett land där cancersjuka får betala skattesänkningar”, basunerade Vänsterledaren Lars Ohly (2008/09) ut i sin strävan att påvisa ett pågående systemskifte som skulle slunga ut sjuka ur försäkringen. Att köa vid socialbidragskontoren var hädanefter de sjukas lott. Eller, som Palm (S) skrev på sin blogg: ”att tvingas konkurrera på en allt hårdare arbetsmarknad”.

Regeringens pedagogiska ansats att förklara reformens målsättning – att färre skall gå från sjukskrivning till förtidspension – överröstades av skrämselpropagandan om att 76 000 svenskar skulle utförsäkras efter 180 dagars sjukskrivning!

Lyckligtvis sparkar fakta. Av Försäkringskassans rapport framgår att 472 personer fick sin sjukförsäkring indragen under januari 2009. Det är 49 personer fler än samma period förra året, och fyra personer färre än under januari 2005 då S satt vid makten. Här i Gästrikland var det 13 personer som fick sjukpenningen indragen, av 1 496 pågående sjukfall. I fjol var siffran 15 stycken. Nu när fakta tagit udden av domedagsresonemangen om ”tiotusentals utförsäkrade” bör oppositionen självkritiskt fråga sig varför man försvarar ett system där sjukskrivna tilläts falla mellan stolarna, övergivna av såväl myndigheter som arbetsgivare.
I det gamla socialdemokratiska systemet stannade fyra av fem kvar i sjukskrivning eller förtidspension. Det havererade systemet, som luktade mer Amsåtgärd och kreativ statistik än tilltro till människans förmåga att komma igen, motiverade lagändringen om en effektivare rehabilitering.

Systemet som bland annat Lars Ohly och Mona Sahlin försvarar var allt annat än humant. 2007 tog det i snitt 18 månader innan Försäkringskassan gjorde en bedömning av arbetsförmågan. Att det är farligt nära för sent visar Riksrevisionens granskning av det gamla systemet, där ofattbara 82 procent av dem som var sjukskrivna i mer än 90 dagar förtidspensionerades. Av dem återvände mindre än en procent till arbetsmarknaden!

Oppositionen rättfärdigar ett system som innebar en tung samhällsekonomisk belastning och som medförde ett personligt dråpslag för alla de som i onödan slogs ut från arbetsmarknaden, istället för att konstruktivt resonera kring de dramatiska problem som intimt är förknippade med att sjukfrånvaron i Sverige tangerar väldens högsta. Det säger en hel del om verklighetskontakt och människosyn.

GD 24 FEBRUARI 2009