Dagen då S-liberalismen dog

Jaha då har dom äntligen kommit till skott, oppositionspartierna ska bilda regering om olyckan är framme i valet 2010. Bra för väljarna med två klara alternativ, dåligt för alla tre oppositionspartierna då dom kommer få vika ned sig i sina respektive hjärtefrågor. Bra för Alliansen för 90% av svenskarna vill inte ha några kommunister som ministrar eller flummiga idealister som bestämmer miljöpolitiken (läs bensinpriset).

Vilka frågor ska v-statsråden få ansvar för om det skulle bli maktskifte? Blir det försvaret? Eller rättsfrågorna? Eller skolan? Ska det rentav bli statens finanser och skatterna? För det verkar besvärligt för s att ge utrikesdepartementet till ett parti som bara häromdagen gav tydligt besked om att Sverige bör lämna EU-samarbetet.

”Vi socialdemokrater vill inte och tänker inte samarbeta med några kommunister i det nya seklet”. Så sade Pär Nuder på första maj i Södertälje 2000. Jan Björklund (fp) är kritisk till att vänsterpartiet får vara med och påverka inriktningen på utrikespolitiken.
- Det får mig att rysa. Lars Ohly är kommunist och han har ägnat stora delar av sitt vuxna liv åt att försvara kommunistiska massmördare i olika delar av världen. Nu ska ha få utforma socialdemokraternas nya utrikespolitik. Det är oerhört obehagligt, säger han. Att Lars Ohly själv inte längre kallar sig kommunist ger utbildningsministern inte mycket för.
- I grunden är det väl ingen som tror på att han vid femtio års ålder plötsligt kom på att kommunismen var felaktig. Han är en tvättäkta kommunist, säger Jan Björklund.
- Tage Erlander, Olof Palme och Ingvar Carlsson var oerhört noga med att hålla kommunisterna utanför den här typen av frågor. Att Mona Sahlin nu släpper in kommunisterna på det utrikespolitiska fältet får mig att rysa, fortsätter han.

Tala om spiken i kistan för socialdemokraternas förnyelse. Dokumenten från partiets interna rådslag har visserligen varit fulla av svavelosande attacker på Alliansen, men i sak har det handlat om en tydlig omorientering mot mitten. Skolan skulle prioritera kunskap. Jobbavdragets första två steg skulle få vara kvar. Någon sorts valfrihet i vården skulle bli framtidens melodi. Men i går eftermiddag försvann all trovärdighet ur projektet: Hur kan man tala om kunskapsskola och vårdval i ena ögonblicket och binda sig för koalitionsregering med vänsterns flum- och monopolkramare i nästa?

Svenska dagbladet sammanfattar dagens händelse med följande rubrik: "Sahlin byter sin huvudvärk mot Alla Migräners Moder". Jag är villig att sätta en slant på att S kommer göra en störtdykning i nästa väljarbarometer, någon där ute som är villig att förlora pengar?