Fobier av olika slag

Jag satt och tittade på Gomorron Sverige i SVT imorse och den där Doktor Åsa var med, ni vet hon från Robinsson som dök upp hux flux efter 10 år som snygg läkare i TV. Hon och någon psykolog pratade fobier och att 55% av barn med fobier blir av med sin fobi efter ett (!!) besök hos en psykolog. Antar att det är något liknande för vuxna så frågan är varför folk går omkring och är rädda för saker och ting när det finns en 50/50 chans att slippa obehaget? Kan det vara så att man tycker det är en del av sin personlighet och man inte vill bli av med den? Eller vet man helt enkelt inte att det finns hjälp att få?

Jag satt och funderade på om jag har någon fobi men kom inte på någon speciell, det närmaste jag kom är att jag inte gillar att vara under vatten. Det kan dock vara ärftligt för farsgubben är likadan och jag får ju inte panikångest av att dyka så det klassas nog inte som fobi.


Flygrädsla är en ganska vanlig fobi, det kan jag dock förstå. Människan kan inte flyga, det är alltså onaturligt för oss att sväva omkring i en plåtlåda på 10 000 meters höjd. Inte så underligt att folk blir nervösa kan jag tycka, att man dessutom tvingas lägga sitt liv i händerna på en person som man inte känner eller vet om personen ens är bra på sitt jobb (piloten) gör inte saken bättre. Att all statistik säger att det är si och så mycket säkrare att flyga jämfört med att åka bil är också rätt ointressant för krockar du med bil så har du en rimlig chans att överleva, ramla i backen från 10 000 meter och det är med 99,9% säkerhet game over...


Hittade denna bild på vad jag gissar är den ultimata mardrömmen för en person med flygrädsla. Tänk om du är på väg till Thailand på semester och du upptäcker att den här killen ansvarar för ditt liv dom närmsta 14 timmarna?

Måste bara bjuda på vad min kompis Niklas Gillström la ut på Twitter,
jag tyckte det var oerhört träffande.

Sosselogik:
Privata apotek = Färre och dyrare.
Privata systembolag = Fler och billigare