Varje människa som kan få komma till sin rätt

Kul att läsa lite fakta för en gångs skull istället för Aftonbladets sosseskriverier.
I dagens Gefle Dagblad kan man läsa följande:


Det är underbart...

I tisdags skildrade Gefle Dagblad hur Anki Åhrman, en av de 350 sjukskrivna i Gävleborgs län som fick lämna Försäkringskassan vid årsskiftet, har gått från långtidssjukskrivning till en praktik på Gävleborgs Zoo. Där sjukförsäkringen tog slut tog Arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion vid.

Efter en tre år lång sjukskrivning på grund av en neurologisk klämskada blev smärtrehabiliteringen i Sandviken och arbetsträningen i zoo-affären vändpunkten. Den isolerade vardagen kantad av depression och hopplöshet ersattes av arbetsträning i en miljö där Anki Åhrman trivs. Och uppskattas för sina arbetsinsatser: ”Målsättningen är att anställa henne”, säger delägare Ankie Nilsson.

Under socialdemokraternas tid vid makten användes sjukförsäkringarna för att hyfsa arbetslöshetssiffrorna. Det är svårt att på annat sätt förklara den statistik som visar att län med hög arbetslöshet också har haft en högre andel sjukskrivna och förtidspensionerade. Politik och bostadsort vägde tyngre än medicinska bedömningar.

Det defekta sjukförsäkringssystemet ledde till att sjukskrivningarna, trots ypperlig folkhälsa, var 2-3 gånger högre här i Sverige än i socioekonomiskt jämförbara västerländska länder som Tyskland och Finland.

Alliansen insåg att rutinerna kring långtidssjukskrivningarna var gravt omänskliga och rättsosäkra; sjukförsäkringssystemet som S-regeringen hade skapat stjälpte istället för hjälpte människor.

Mot den här bakgrunden ska man betrakta regeringens reformerade sjukförsäkring som trädde i kraft den 1 juli 2008. Genom prövningen av arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagar ska den onda cirkeln brytas. Världens friskaste folk ska inte längre vara världens mest sjukskrivna.

Den nya reformen erbjuder människor rehabilitering utifrån individuella behov, ett aktivt stöd från arbetsgivare och myndigheter, samt praktik för att påbörja vägen från passivt utanförskap till att återigen delta på arbetsmarknaden.

Oppositionen har dock skällt sig hesa, S-ledare Mona Sahlin kallade reglerna avseende prövning vid 180 dagar för ”stupptock” och Aftonbladet har bedrivit partipolitik på nyhetsplats genom att endast lyfta fram de fall där tolkningen av reglerna visat sig få orimliga effekter för ett antal svårt sjuka människor.

Reformens taffliga hantering innan regeringen slog fast att prövning mot arbetsmarknaden ”inte ska behöva ske i situationer då detta skulle få orimliga konsekvenser för den försäkrade”, förtjänar absolut en känga. Självklart måste man kunna diskutera tänkbara konsekvenser av dagens sjukförsäkring, men vi bör samtidigt påminna oss om hur verkligheten såg ut före valet 2006. 140 personer varje dag förtidspensionerades – däribland unga som fick beskedet av samhället att deras insatser inte behövdes.

”Det är underbart, jag har hamnat rätt”, säger Anki Åhrman, vars historia inte bara är en berättelse om en reformerad sjukförsäkring och samhällsekonomiska vinster. Den rymmer även en djupt mänsklig dimension om en individs välmående och behov av gemenskap.

GD 25 FEBRUARI 2010